Att gå genom livet löpande

Om livet i smått och löpning & träning i stort – mina tankar, träningar och tävlingar

Löparresor, Tävling, Ultralöpning

Ultravasan45 – vad hände?

Så var det dags, Ultravasan45… som från början var en inbokad Ultravasan90, men efter rejäla känningar av benhinnorna – i båda benen sista månaden innan start – valde jag att boka om mig till den kortare distansen istället, för att inte riskera dra på mig någon värre skada.
UV45:an följer i stort Vasaloppet45:s sträckning så man startar i Oxberg, springer till Vasslan, innan man vänder tillbaka mot Oxberg igen. Sedan är det Hökberg och Eldris som ska passeras innan målet nås i Mora. Välkänt för de flesta tror jag…


Åkte upp med tåget på fredag eftermiddag, vilket ju var lite spännande då resan bestod av tre byten – inte alltid en garanti för framgång men allt funkade bra och jag kom till Mora enligt tidtabell, tack för den SJ. Fixa nummerlapp och sedan till hotellet för laddning och förberedelser av morgondagen.

 

Väderleksrapporten var väl inte så upplyftande, regn och ganska rejält med regn och därmed lite lägre temperaturer.Innebar att det kommer bli tungt att springa och att det kan bli svårt att hålla värmen efter några timmar. Klädvalet blev därför ullunderställ (på överkroppen), med tunn funktionströja över och långa tights. Så här i efterhand valde jag rätt. Kroppstemperaturen höll sig inom vettiga nivåer och jag led inte alls under loppet av regn eller blåst.

mkt traditionell uppladdning på kvällen, öl är också kolhydrater…

Som ultralöpare ska man tydligen äta chips och godis innan ett lopp… sådant är jag inte sen att testa…

På morgonen blev det tidig frukost, och det var en dämpad, lite laddad stämning vid frukostborden. Många som var inne i bubblan redan… Därefter en kort promenad till bussarna som skulle ta oss till starten. Lyckades somna på bussen så jag fick en halvtimmes sömn. Precis när vi kliver av bussen så börjar det regna, och regna rejält! var t o m inslag av hagel… Som tur var så slutade det regna typ femton minuter innan start vilket var skönt, då kunde man värma upp ordentligt torr.

Bild från värmetältet där många sökte skydd från en hagelskur! strax innan start…

Närmare 800 personer stod på startlinjen och de första fem kilometrarna var det trångt på vägar och stigar. Jag tog det lugnt och kände efter i vilket läge kroppen var, benhinnorna smärtade lite i början men släppte snart. Jag hade från början tänkt hålla mig till runt 6.00 – 6.15 min/km fart och fram till Oxberg funkade det.

Efter Oxberg så var underlaget i det närmaste helt förstört av regnet som började igen, kort efter starten. Och det regnade ju inte dåligt emellanåt… Har såhär i efterhand fått höra siffror om att det kom ner ca 35 mm under tiden loppet pågick…
Det betydde att det nu var ganska tungt att springa, mkt vattenpölar, mkt lervälling och allmänt skitigt och jobbigt. Jag var ändå pigg, stördes inte av regnet då jag inte frös, utan bara var blöt – så jag fortsatte jobba på, sprang/joggade i stort sett hela tiden (utom i Lundbäcksbackarna innan Oxberg, där tog jag det lugnt och gick), sprang om många, men rätt många sprang även om mig… svårt att veta vilket lopp de sprang dock… det är ju Ultravasan90, Vasastafetten och även Vasakvartetten samtidigt…

(lånad bild av Ozzi Anderborg) Såhär var underlaget större delen av skogsstigarna.

Mellan Oxberg och Hökberg är banprofilen dalformad, det går nedför en hel del från Oxberg, men mot Hökberg är det även en hel del uppför. Fortfarande fräsch även om tempot sjunkit rejält pga underlaget – det gick liksom inte att hålla uppe det planerade löptempot. Ofta sögs skorna fast i underlaget, så man behövde både dra upp foten ur leran samtidigt som man skulle förflytta sig framåt – jobbigt på flera plan alltså.

Tog en något längre paus i Hökberg på ca fem minuter, då det var en matstation. Stötte på några som jag kände och alla var överens om att det var tungt.
Tyvärr blir det ännu tyngre (läs sugande) underlag efter Hökberg och några kilometer från Eldris kom de första känningarna på att musklerna i höftböjare och lår började bli trötta. Jobbade med lite olika löpsteg för att avlasta men svårt att få någon riktigt bra känsla nu. Men helt plötsligt kom Eldris och en välbehövlig paus. Stretchade och försökte mjuka upp mig och sedan iväg igen…

(Lånad bild av Andreas Nygren) – några km från Eldris. Det här visar ändå ett bra parti, här var det springbart iaf… 😄

Nu var det ju ”bara” 9 km kvar och jag hade bra fart, kände mig stark. Men så kom den enda rejäla dippen under loppet med ca 6 km kvar – benen tog totalt tvärslut. I med sista gelen, svor över mig själv över att jag inte tagit den i Eldris, och försökte gå så fort jag kunde – vilket inte var speciellt fort… Allt nedanför midjan var dött, typ…. Fortfarande mentalt pigg, därför oerhört frustrerad över att kroppen inte ville… Efter några km promenad så kom jag igång igen, men det var rejält stelt då, så först när det var två km kvar började det rulla på igen med ett vettigt löpsteg.

In i Moraparken, knappt två km kvar – nu fanns det inget att spara på! En km kvar – över Auklandsbacken med full kraft och den där sista lilla backen innan asfalten och kyrkan. Upploppet – öka, öka, öka —-> och där var målet! Ropade till publiken som hejade tillbaka och gav den sista lilla kraften… kände kramperna komma smygande iom det (relativt) höga tempot, men inget att bry sig om – och där passerades mållinjen….!!! Seger!!! typ, eller nåt…nåja – lyckades springa den sista kilometern på under 5 min/km, vilket jag var belåten med.
(efter en koll på min målgångsvideo så tror jag att klockan ljuger… den var ju snarast ett löpsteg som kan beskrivas som snabbkrypande…!)

Målgång – verkar enbart ha fokus på mållinjen… 🙂 Syns tydligt att kroppen är trött – höften har åkt ner kraftigt, så man springer ”sittande”…

Slutsummering;
Nöjd och belåten – och såklart trött och lite småsliten.  Givet träningen som blev lidande av benhinneproblemen efter UV-lägret och att långpassen inte blev så många som planerat under sommaren, så kan jag inte vara annat än nöjd. Placering 190 av 727 startande, plats 29 i min åldersklass.
Loppet var – som redan sagts – rejält tungt, blött och slitsamt. Detta var iofs lika för alla och regnet stördes inte jag av. Loppet tillhör nog ändå bland de trevligaste jag sprungit då alla (faktiskt!) var positiva, och både före, under och efter loppet var det mkt prat med alla möjliga typer av människor. Mentalt var jag pigg och positiv i princip hela loppet, utan onda tankar, vilket höjde totalupplevelsen. Även kroppsligt var jag ok under hela loppet, inga kramper, eller andra konstigheter, utan ”bara” muskeltrötthet i benen på slutet. Bra med mat direkt efter målgång och ölen där var definitivt en höjdare. Anser detta vara ett toppenlopp, primärt för den trevliga stämningen som genomsyrar hela loppet, från löpare, publik och funktionärer.

Komprimerad bild, men mer kuperat än man tror… som man ser på pulszonerna så behövde inte kroppen jobba så hårt. Har tolkat pulsdatat som att zon 4 är sista kilometern, zon 3 från start till Oxberg,  zon 1 när jag gick på slutet och zon 2 således det övriga mellan Oxberg och Mora – i stort sett.

Efter att ha duschat,  vilat lite, och sköljt av löparkläderna, så knallade jag tillbaka till målet för att se på de som nu kom i mål efter att ha varit ute i dryga 13 timmar… Smet in i målfållan och hälsade på många av de som jag träffade på Vasa-lägret, i lite skiftande tillstånd 😉 imponerande insatser de gjort – att ta sig igenom nio mil i riktigt usla förhållanden… hatten av! Det var dock väldigt roande att se den klassiska John Wayne gångstilen på alla de som efter målgång skulle ta sig till hotellet eller bilen… men efter nio mil, så får den stilen representera värdighet.

Fick även äran att heja på den siste in i mål, som spontan-anmälde sig på morgonen och 15h20min senare tog sig i mål… Kan inte avgöra om det är imponerande eller bara galet… troligen lite varje… 🙂

Med det så lägger jag nu Ultravasan45 till handlingarna.
Nästa lopp är Berlin maraton i september, så det är bara att ladda om…

må gott!

 

  1. Grymt jobbat i regnet! Det var nog inte den lättaste versionen av loppet med all den leran! Vill aldrig se lera mer… 🙂
    Och ja, alla varianter av silly walks efteråt var en rolig avslutning på dagen. Jag tror mig ha gått fulast av dem alla 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: