Om livet i smått och löpning & träning i stort - mina tankar, träningar och tävlingar

Allmänt, Löparresor, Träningar

Spring Marrakech – träningsveckan

Vad är väl en träningsvecka i Marrakech, Marocko? Den kan ju vara outsägligt tråkig och… tråkig,,, och…. alldeles, alldeles underbar…!

Lika bra att säga det, det här en av topp tre av resor jag gjort i livet. Så mkt skoj, så mkt träning (typ lite för mkt nästan…eller typ näe…) så sköna deltagare, sådana fantastiska upplevelser… känner liksom att superlativen inte riktigt vill sluta…
Men resan HAR verkligen varit SÅ bra…

jepp – så bra var det! en bild från en av morgonjoggen runt i Marrakech

Innan ni kastar er över texten och insuper mina upplevelser, tankar och funderingar så vill jag bara förvarna om att detta är ett långt inlägg.
Det kommer bli mycket bilder och jag har försökt att efter bästa förmåga ge cred till den som tagit bilden. Så…nu börjar resan…

Resan arrangeras av Micke och Frida (springmarrakech.se) och man har tagit in BG och David som tränare. Som researrangemang är det väldigt väl genomfört, alla ledarna gör verkligen allt för att vi deltagare ska må bra och ha det så trevligt som möjligt… Frida, David, Micke och BG (se mer i faktaruta) är ju alla olika personligheter som jackar in i varandra på ett bra sätt och nu, efter sex år märks det att det är ett väloljat maskineri… Men samtidigt är de alla genuint intresserade av att alla ska må bra och få ut något av denna vecka – det, i kombination med ett bra pris för resan – gör att jag har svårt att se att det finns någon bättre resa för den som gillar löpning och träning relaterat till det området. I paketet ingick även två föreläsningar av Frida och BG, som beskrev sina träningsfilosofier – som alltid tycker jag det är intressant att lyssna på andra och integrera deras tänk – det jag tycker passar mig – i min träning.

Hotel El Andalous, ”base camp” för alla utflykter

Hotellets poolområde, där vi solade och badade…på eftermiddagen var det ofta runt 25 grader varmt.

Hotellhunden Bella (foto; Micke G – tror jag)

Gruppen kom samman väldigt snabbt – sådant är ju alltid svårt att veta, vilka som kommer och vad det är för typer… men det här gänget är ju såklart bäst ever. 🙂
En väldigt skön mix av olika typer av människor, i olika åldrar och med olika bakgrund och erfarenheter – tror åldersspridningen var runt 25(ish) år upp till 65(ish) år. Fanns allt ifrån OCR-atleter till 6-dagars ultra-deltagare, medeldistansare och mysjoggare (jag typ…).

Bästa gänget! (officiell Spring-bild)

Schemat var väldigt varierat med löparutflykter i Atlasbergen eller runt Marrakech, morgonjogg och tuffa intervallpass. Även styrka och rörlighet tränades. Däremellan kunde man hänga vid hotellets pool eller knalla ner på stan och shoppa – eller mer troligt, bara förundras över den marockanska kulturen och dess intensitet.

Spm jag nämnt så kom gruppen ihop väldigt snabbt och redan första kvällen hade vi en kort presentation om varandra och det var en skara människor med vitt skilda bakgrunder och mål…
Som några exempel kan man ju nämna:
Janne och Mats, två erfarna ultramarathon-rävar som sprungit det mesta – såklart lassvis med marathon (det var sprintdistansen för Janne…) men även bergsultror, 100 miles och 6-dagars… Fanns outtömligt med historier om olika lopp runt om i världen… Dessutom anordnar dessa herrar  egna små lopp och turer till intressanta platser.
Fredrik, jätteduktig löpare som bl a kommit tvåa på UV90 –  som varit med om en mycket allvarlig olycka för några år sedan, där det mesta i bäckenet  var trasigt (och en massa annat i kroppen…)… nu springer han fem km på strax över 16 min, och halvmaran under 80 min… Respekt.
Sara och Micke – två OCR-maskiner som verkade kunna köra på hur länge och hur mkt som helst – ju mer träning man petade, desto mer ville de ha… 🙂
Angelina – med det sydländska temperamentet… det var spännande att sitta jämte henne vid middagsbordet innan maten kommit in… men kämpade på pass efter pass och gav aldrig upp – var kanske den som pressade sig och flyttade sina gränser mest…
Stefan – motvikten till alla glada tillrop om att ta ur det sista…. mottot ” det är aldrig för sent att ge upp” kom att följa honom under hela veckan…
Rebecca – en stor löpartalang, som kanske inte var den som gillade bergslöpningen mest … men som helt plötsligt fick mig som ”roomie” då Håkan (min första roomie) blivit rejält sjuk ( riktigt tråkigt då han inte kunde vara med så mycket)…
Alex – vi gjorde maran ihop – (iaf så ansåg Alex att jag hjälpte honom runt då han såg mig hela tiden, där jag låg några 100 meter framför…) och som köpte ”äkta” Ray-Ban för 20 spänn på marknaden… skön kille som lämnat rätt många kilo bakom sig och nu springer maror till höger och vänster.
Självklart är en grupp inte komplett utan ett par från Göteborg… Leif och Lasse… Och göteborgsskämt ÄR verkligen dåliga… det roliga var ju att se att Leif när Leif närmast bryter ihop av skratt åt dem…

helt naturligt att köra jägarställning under en morgonjogg.. (bild från Fridas arkiv)

Och så vidare… Känner att jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om alla deltagare, men även fast ni inte är nämnda så är ni inte glömda…
Det som var så skönt var att alla var med, man peppade och stöttade och man såg till att ingen blev avhängd – ibland delade vi in oss i en snabbare och långsammare grupp, eller en lång och en kort slinga, men alla var med… superkul!…

några bilder från våra rundor på morgonen…

Morgonjoggarna hade ofta över tio -tolv pers  och träningspassen var också ofta välfyllda, trots den myckna träningen… De flesta kom upp i över tio mil löpning under veckan och slog all-time high vad gäller timmar som tränats och antal mil som sprungits… Tillsammans pushade vi gränserna för vad vi gjort tidigare och det var mycket skratt  och små gliringar men även mycket erfarenheter som delades ut under passen…

Gissa Tiden, HAMAm och sightseeing (Måndag)

Dagen efter marathon var väl den snällaste träningsdagen, till min stora ”skam” försov, jag mig till morgonjoggen, vilket jag såklart fick höra lite kommentarer om… 😛

köpa lampa någon…?

Men idag skulle vi framförallt se oss omkring så vi gick ner mot gamla stan – eller Medinan som den kallas – i Marrakech. Denna gamla del av staden är ett virrvarr av gator, gränder och prång och jag kände per omgående att jag var vilse här. Mopeder och bilar for runt inne bland dessa delar och det var kaos. Eller ett organiserat kaos, efter ett tag inser man att det finns en rytm och ett flow – men det är en kakafoni av ljud, dofter och intryck som tar ett tag att vänja sig vid.

Marockansk lergryta – ”tagine” – kunde vara lamm, kyckling eller annat kött som stekts/kokats i denna – oftast väldigt gott!

Kanske inte alltid så fräscht, men det är ju en annan kultur och det är så man gör här…

Frukt och grönsaker fanns överallt (bild; Frida S)

Ett exempel på olika maträtter i Marocko

Det värsta är alla avgaser, har redan nämnt det tidigare i Marrakech Marathon-inlägget, men det är rätt äckligt att se köttstycken, eller bröd och andra livsmedel ligga framme på en disk och precis utanför puttrar mopeder förbi och spyr ut tvåtaktavgaser… Antar att svenska Livsmedelsverket skulle få både spunk och hjärtfel om de såg detta…

Det gäller att hålla masken… (One-liner dedikerat till Leif…)

Tror nog man kan finna allt man behöver på marknaden (sorry för dålig bild…men föreställer en skrothandlare)

Gränder och prång, överallt fanns det olika salustånd (även om inte alla tycker om att hamna på bild…)

Allt plockas in och ut varje dag..

Moppelastbilen, fanns överallt, kom från alla håll – det var bara att kliva åt sidan

Den stora grejen idag var annars att få Hamam och massage. Hamam är ett marockansk bad, där du blir renskrubbad och gammal hud skalas bort… Därefter skulle vi få en helkroppsmassage. Frida och Micke lotsade oss till en av de bättre badhusen i Marrakech och det var oansenligt utanför, men mysigt, ombonat och lite lyxigt inne.

En Hamam innebär att du går in i en baddel, där du duschar och blir insmord med ngn aloe vera-scrub och efter kanske tio minuter så kommer två damer in och skrubbar dig ren över hela kroppen. När man sköljt bort alla gamla hudrester går man vidare in i relaxavdelning och fötterna blir insmorda med någon mjukgörande crème. Därefter väntade en mycket skön massage där hela kroppen fick sitt… från fötterna till huvudet… Somnade flertalet gånger. Kan säga att en Hamam och massage är ett måste vid ett besök i Marrakech.

ett av otaliga torg som man kommer på när man går inne oi gamla stan.

Dock var det ju ett träningspass kvar idag, så raskt tillbaka till hotellet för att byta om och ge sig ut på ”Gissa tiden”, vi skulle helt enkelt gissa vår tid på fem kilometer och komma så nära den som möjligt. – tiden fick inte meddelas de andra, så alla sprang runt den överenskomna lilla slingan och försökte hålla den gissade tiden… Svårare än det låter, vi är ofta för bundna till vår klocka idag, så många har svårt att hålla ”rätt” tempo.
Jag var inte nära – var för feg i min gissning, då jag trodde att kroppen skulle vara trött idag, men höll ju strax över fem-minuterstempo per kilometer. missade med någon minut tror jag… Kul grej oavsett!

Lunch på en takterrass – kunde blivit riktigt bra, men de hade inte någon koll på beställningar – så jag blev utan käk…

Här vill man inte nysa…en av många kryddhandlare – kummin, saffran, salt och kanel men även örter som oregano och timjan var mycket vanligt.

Atlasbergen (Tisdag)

Detta är ju den stora händelsen i veckan, alla kategorier. Jag har aldrig sprungit i berg förut och jag är såld… det är inte möjligt att återge de vyer och panoramas som breder ut sig nedanför dig på över 2000 meters höjd. Men det är fantastiskt och ett minne för livet.

Alla redo att ge sig iväg på sin respektive tur upp i Atlasbergen…

Utflykten- som var på tisdagen, endast två dagar efter marathon –  börjar med ca 90 min i minibussar till ”Base Camp” i en av de otaliga berber-byar som kantar de smala serpentinvägarna i Atlasbergen. Vår utgångspunkt ligger på ca 1700 meters höjd  och därifrån utgår flera olika turer, antingen via vandringskängor eller medelst  löparskor.
Alla turer sker i samarbete med erfarna bergsguider som tar hand om grupperna – i vårt fall hade vi delat upp oss i två – en som skulle springa ca två mil och en grupp skulle ta sig an  en runda på ca 14 km. Därtill var det lite olika antal höjdmeter mellan grupperna.

Solen på väg upp, över topparna

Det här är ”riksvägen” för de som bor i bergen, strax runt om hörnet låg en liten by…

Bara att jobba på uppåt…

Pampiga vyer redan från start…

Jag hade valt att följa med den grupp som skulle springa långa rundan och den började tufft redan från start, brant uppför. på 4.5 km så avverkades närmare 300  höjdmeter, så det var inte ngn mening med att springa utan vi gick raskt när vi vek av från vägarna och kom in på stigarna. Klockan var kring nio-tiden och det var relativt kallt, men man fick snart upp värmen uppför. Som klädsel hade jag valt ullunderställ och en funktionströja samt shorts. För mig var det ett helt perfekt val av kläder, understället i ull reglerar ju tempen väldigt bra, oavsett om det är kallt eller varmt…

Upp till masten skulle vi, sedan bar det av nedåt

Tjosken 😀

Våra guider, Youssef och Jamal – en vanlig dag på jobbet…

Uppe på toppen fanns en liten kiosk – strategiskt placerad såklart –  och efter lite vila och fotografering, så bar det av nedför i ca 400 m… Nu var vi även på solsidan och det var klarblå himmel och värmen steg snabbt.Jag tog det lugnt, fotade mycket och låg ofta långt bak, Micke t ex utmanade vår bergsguide (som var topp 3 i bergsmaran) nedför så till den vida grad att han sedan erkände sig besegrad… Micke blev sedan kallad för bergsgeten av guiderna…

Vi blev ganska snart två grupper, en som nötte på lite långsammare och en snabbare som låg någon kilometer framför. men oavsett tempo så slogs man av det fantastiska landskapet… galet vackert.

 

Inte alltid så mkt att sätta fötterna på…

Jag trivdes i bergen, luften var – för mig – lätt att andas och jag kände mig väldigt stark – vilket var oväntat efter en mara två dagar tidigare… när vi var på väg uppför igen efter nedstigningen så testade jag att dra på lite… tyckte det var så himla kul att löpa på i lite högre tempo på de smala stigarna, på vissa ställen var det vääääldigt långt ner, men kände aldrig någon höjdrädsla, vilket var konstigt, brukar inte gilla höjder på detta sätt…

”Åsna i bergsluttning” – var ett elände att arrangera denna bild… 😉

Alex och jag lämnade också in våra resp bidrag till tävlingen  som vi hade under dagen – att fotografera något oväntat eller ta en bild på varför man skulle åka till Atlasbergen… ”Snöängeln” och Alex i buske vann inte, men kom trea resp tvåa – så vi var nöjda med vår insats trots allt…

”Snöängeln”

”Alex i buske”

Nåväl, nu var det dags för nedför igen och nu var det stenskravel och tekniskt avancerat… hade fortfarande feeling så jag hängde på snabbgruppen nu, Micke, Ola, Sara och jag, och övriga tog det lugnare nedför… Medan vi skuttade, hoppade och sprang i serpentin nedför, ett rejält adrenalinpåslag! När vi kom ner till byn vid slutet av nedstigningen fortsatte vi till slutdestinationen vid vårt ”Base Camp”, nu var det Sara och jag som körde på i ensamt majestät, då Micke och Ola dragit iväg före med guiden.

Jag hade inte stoppat i mig någon energi alls sedan frukosten, den liter vatten jag hade med mig i ryggan hade tagit slut nu och det började nu kännas att depåerna i kroppen var på upphällningen. Sara var super och ”drog” mig vidare mot målet (som jag nämnt – hon är en maskin…:) och när vi såg byn lite längre ner i dalen från den bergssida vi var på, så kändes allt så himla bra.

Några av byarna vi passerade på vägen

Vattensystemet till olika delar av byarna

Nöjda – vi har kommit halvvägs… 🙂

Jag hade varit ute i tre timmar och fyrtio minuter ca (inkl alla pauser etc) och tillryggalagt 19 kilometer och nästan 2100 höjdmeter. Min kropp hade svarat på ett helt osannolikt sätt, trodde jag skulle behöva släpa mig runt men istället så for man iväg, hoppandes och skuttandes uppför såväl som nedför de fantastiska Atlasbergen. Vid målet – som var på en soldränkt terrass –  så hade man dukat upp en traditionell marockansk måltid, med couscous, grönsaker, chicken tagine (kyckling, långkok i lergryta), grillspett och mycket mera. Vatten och grönt te med mynta finns att dricka. Smakade alldeles fantastiskt.

Skönt att hänga på terrasen och vila upp efter en alldeles fantastisk upplevelse

På bussen tillbaka vara man så klart mör och det passade bra med poolhäng och en pilsner då…. Det kommer dröja innan jag glömmer denna utflykt…

Trippelpassonsdag

Denna gång hängde jag med ut på morgonjoggen och det är lite speciellt att jogga runt innan solen gått upp och se soluppgången.

Alltid vackra soluppgångar…

Efter frukosten så blev det lite vila innan vi drog iväg på ett cirkelfyspass med Frida. Sju stationer med olika elaka övningar, som grodhopp, en-bens utfall, Mountain climber osv… korta, intensiva stationer med kort vila… Alltså… jag är så kass på sådant här, här får jag det verkligen tufft med andningen när hela kroppen aktiveras – och jag behöver förbättra min styrka – helt klart… bara att jobba på med andra ord.

Löpare är stela typer…

Bild på en uppvärmning där den sista sprutade om alla till förstaplatsen…

Lite senare på eftermiddagen skulle BG drilla oss i korta intervaller – 300, eller 400 meters intervaller vilka var uppdelade i två set, fem intervaller i varje. BG körde också en del löpteknik, såsom stepping, Ravelli-steg etc…

Bild efter de korta intervallerna med BG… ingen vek ner sig…

Körde 300-meter och det är längre än man tror … här var det tungt och slitsamt, hade väldigt svårt att hitta rätt tempo, var allt mellan 3:05 tempo på snabbaste till 4:00 på långsammaste. Kräkreflexen var nära efter sista, men återhämtade mig ändå förvånansvärt snabbt efteråt.

Tyvärr så visade det sig – på torsdagens morgon – att detta sista pass gjorde att jag ådrog mig en lättare ”skada”, troligtvis någon slemsäck runt hälsenan uppe vid vadmuskelfästet som blev inflammerad, det svullnade upp och gjorde väl egentligen inte ont, men var rejält ömt runt hälsenan.

Långpasset i Marrakech (torsdag)

På torsdagen var dags för ett långpass runt i Marrakech, och denna gång valde jag den kortare av turerna, fanns ingen anledning till något annat iom skadan/svullnaden.

Det här långpasset visade så tydligt hur stora skillnader det finns mellan klasser i Marrakech – från djupaste misär, till lyxigaste lyx… Visar turen mera i bilder än i text nedan.

”Lejonklippan”

Utsikten från ”Lejonklippan”

alltid glada Linda i förgrunden och Janne, Angelina och Stefan i bakgrunden

Det kändes ok i hälsenan, tog det lugnt och pressade inte på något vis, men ställde inte upp i det 5000 meters test som BG höll i senare på eftermiddagen. Testet är enkelt i sin natur, 3×600, 4×500 och 3×400, vilket ger nio sträckor som ska springas med en minuts vila mellan varje. Man låter klockan gå hela tiden och räknar ner en minut innan man ger sig iväg igen. när man gått i mål, drar man av nio minuter från tiden på klockan och du har din maximala 5 kilometerstid.

Hjälpte till så gott jag kunde runt banan med att hålla koll på de olika stationerna och att släppa iväg folk vartefter. Kan bara säga att jag är djupt imponerad, många som körde stenhårt och verkligen kramade ut allt ur kroppen under detta test…Tyckte Angelina på något sätt gjorde den största insatsen, tog längst tid på sig men kämpade på så fruktat bra och hyllades som segrare i målet av de andra… tror faktiskt det var den mest känslosamma stunden under hela veckan – jag såg det lite på håll, då jag plockade in ”banan” men tyckte det visade på så otroligt mycket kärlek… önskade att jag haft en bild på det…

Efteråt så tog vi den gemensamma gruppbilden i Spring-tröjan (bilden i inledningen) och med trötta ben gav sig gänget iväg tillbaka till hotellet för ombyte för att käka middag nere på medinan…

Ett av alla matstånd på medina – varje gång en gäst slog sig ner, sjöng alla i personalen för full hals – antagligen för att psyka de andra matstånden runtomkring… 😀

Maten kom in vartefter, vi satt vid långbord och åt på papptallrikar och drack ur plastglas, enkelt och oprenteniöst… (japp, sämsta bilden ever på ett matsällskap, därför fick den komma med… *lol*)

Den middagen var en upplevelse och medinan lever olika liv beroende på om det är dag eller natt. Det är ormtjusare, ap-försäljare, inkastare till olika mathak och försäljningsstånd.. och en kväll räcker inte riktigt till att ta in allt som händer. Svårt att ta bilder, mobilkameran räcker inte riktigt till i det halvmörker som råder vid den här tiden på platsen…

hade Sara vid bordet, så en obligatorisk middagsselfie fick det bli…

en mobilkamera kan inte fånga den puls, rytm och intensitet i ljud, ljus och färger på Medinan i kvällstid… det är kort sagt en upplevelse…

Crossträning och hemliga löppasset (fredag)

BG körde ett förmiddagspass – tydligen en klassiker i IS Göta där han har sin hemmabas – och det är helt enkelt ett pass med jogg mellan olika stationer där man kör styrka och /eller koordinations-övningar, ensam eller i par. Tog det lite lugnare även idag, då det inte var helt bra i det ömma området. Kommer ta med mig mkt av övningarna – det kommer göra mycket för min träning att kombinera löpningen med styrka och koordination.

Det hände dock en del under detta pass, Fredrik fick näsblod och BG föll så illa att han senare fick gipsa handleden… 🙁

Vissa gör ju allt för att utmärka sig… Fredrik och BG…

Att svalka av fot och hälsena var skönt efter passen

Låg därefter vid poolen hela denna dag tills kvällen då den stora begivenheten skulle gå av stapeln – det HEMLIGA löppasset….!

Nu blev det allvar… detta var en skattjakt där det gällde att springa runt på Marrakech gator och leta efter ledtrådar. Dessa ledtrådar var i form av lappar som man skulle hitta och som skulle ta dig vidare till nästa – osv… Vi blev indelade i lag – två och två och jag och Katja bildade ”lag Topps”… Fanns ju lag som ”polarna vid poolen”, ”team pannben”, ”team Paradise hotel”, ”lilla Sara och Långa farbrorn”…

”Lag Topps” hade sitt namn av att vi skulle springa i varsin topp… jag gjorde min egna med hjälp av några säkerhetsnålar och ja… inte ett öga var väl torrt, när man såg det… Kan nu erkänna att det som lät som en så bra ide vid poolen inte kändes lika naturlig på riktigt… men har man gett sig in i leken så får man väl leken tåla… *lol*
Har faktiskt inte sett några bilder på detta, men antar flera kan komma att stå till tjänst i denna fråga… *hahaha*

Nåväl – varje lag släpptes iväg med en minuts mellanrum och med den första ledtråden…Det visade sig att det tävlingsledningen ansåg vara helt självklart inte alls var speciellt självklart…. ganska snart var det lag ute åt alla håll i Marrakech och många stadsbor undrade nog vad det var för förvirrade löpare som sprang runt fontäner, bensinmackar, köpcentrum och letade – tittade högt som lågt och var här och där… Vissa butiksägare hade tydligen blivit upprörda och skrikit ”there is nothing here!!!” när några lag kommit…

Ett tips till tävlingsledningen… skaffa drönare som har follow-me funktion… sedan kan ni sälja detta till vilken tv-kanal som helst… *lol*

Katja och jag funkade bra ihop, men vi sprang ju helt fel på första ledtråden – faktiskt åt  helt motsatt håll :). Men vi var envisa och helt plötsligt fann vi en ledtråd. men den pratade om en man i en gul hatt som vi skulle leverera ett svar till – och den mannen skulle ha vi träffat förut… hm – vi insåg att detta inte var den första ledtråden så vi fortsatte ner mot staden för att fortsätta jakten.

Mannen med den gula hatten och dennes medhjälpare

Vi hittade sedan några ledtrådar och tyckte vi var med bra i matchen… sedan fick vi tag på en ledtråd som visade oss tillbaka till hotellet och poolen – och där fann vi mannen med gula hatten…! Nu blev det taktiskt och en chansning. Vi insåg att vi hade haft tur som troligen hittat den näst sista ledtråden, så vi bestämde oss för att inte alls fortsätta jaga ledtrådar utan gå mot Menara Gardens, typ Marrakech Botaniska trädgård  där vi skulle räkna lyktstolpar… Vi räknade helt enkelt med att detta var sista instansen av skattjakten.

Menara Gardens (bild från Blink travel guide)

Efter väldigt noggrann räkning, kontrollräkning och ytterligare en kontroll, så gav vi oss tillbaka till poolen och mannen med gula hatten för att delge ett resultat…
När vi kom tillbaka så var flera lag där och det var lite ”hätsk” stämning, då flera lag hade stora problem med att hitta ledtrådar…flera lag hade behövt få ledtrådar från tävlingsledningen som då kostade fem minuters tidstillägg.

När vi gav mannen med den gula hatten vårt resultat så skakade han bara på huvudet… fel!!!?  så noga som vi räknat…? även vårt andra förslag var fel och nu blev vi nervösa, så vi tog en ”timeout” och gick igenom vad vi hade för minnesbilder av lyktstolparna… När vi sedan vände oss om för att ge vårt tredje resultat så var ju gulhatten borta!!! Bomber och granater!!! Panik! Efter ett par varv runt hotellobbyn och poolområdet, fann vi honom igen – han hade gömt sig på ett nytt ställe, den rackaren.. –  och denna gång var resultatet rätt!!! YES!!! Vi hade vunnit!!!

Typ facit på skattjakten…

Ett efter ett kom lagen in, vissa rätt irriterade och jag vill härmed be om ursäkt officiellt till er alla som var med , då jag vet att jag var en väldigt, väldigt dålig vinnare denna kväll… 🙂

Man kanske inte hade behövt skicka denna bild till de andra lagen med texten SEGERN ÄR VÅR… men lite roligt var det… 🙂

Kvällen avslutades med en middag och en ungdomsquiz – Angelina, Sara och Rebecca hade fixat en quiz med fokus på nutidsfrågor (i början hade vi en quiz som Micke fixat och där var det väl rätt bra att ha varit med på 60- och 70-talet… – så det här var den lilla hämnden…)…

Efter det lite allmänna aktiviteter, men många var trötta nu och det var väl inte så värst många som kände för nattsudd… Sängen lockade!

Avslutning (lördag)

Den sista dagen i Marrakech startade 07:30 med en morgonjogg, där vi traditionsenligt sprang vilse inne i Gamla stan… efter det frukost och för de som orkade och ville, så var det långa intervaller (4 minuters), men detta stod jag över för att vila hälsenan och packa väskan. Hade börjat känna av en begynnande förkylning, vilket drog ner humöret lite…

klockan tyckte visst att jag tränat lite mkt…? har aldrig förstått mig på Garmins VO2MAX räkning – kör man långsamt så sjunker man som en sten men ligger man på zon 5 så ökar man till oanade höjder… delvis är det ju rätt, men inte hela sanningen..

Det finns inte så mkt att skriva om – eller jo, det gör det, men det får räcka nu. Det var dags att åka hem och jag tror alla kände lite vemod inför detta… vi hade haft så kul ihop och fått så bra träning, bra mat… Det har helt enkelt varit en toppenvecka.

Jag kan varmt rekommendera att hänga med till Marrakech 2021, du kommer inte ångra dig. Du blir omhändertagen på bästa sätt och har med dig både en massa mil i benen och en massa fantastiska upplevelser. Samt nya vänner…

Det är dags att stänga inlägget nu och det har varit svårare än vanligt att skriva… det har varit så mycket. Jämför resan lite med New York som också var omtumlande, men denna resa har gett så mycket mera tillbaka. Hoppas du uppskattat läsningen och att jag väckt intresset för att springa i Marrakech – och ni som var med och ni finner något uppenbart fel, vore jag tacksam för återkoppling…

Nedan följer lite mera allmän info, om Marocko och om arrangörerna.

===============================================

Korta fakta – Marocko och Marrakech

Det är ju alltid bra att veta lite om stället man är på och Marrakech är en gammal stad, en av fyra kungastäder i Marocko (övriga heter Meknés, Fès och Rabat) och staden grundades 1062 e Kr. idag bor ca en miljon människor där. Språket är arabiska och franska, valören är dirham. Landet Marocko har en kung – Mohammed VI –  och drivs som en konstitutionell monarki.

Marrakech har en orientalisk touch, väldigt lik den i filmer som Tusen och en natt. Ett utmärkande drag är att de allra flesta byggnader är lite svagt röda, mot det rosa hållet – finns tydligen en myt som påstår att det är fiendernas blod som användes när man byggde moskén…

Det finns mycket att se och uppleva i Marrakech, det är en stad som inte sover, den byter bara lite skepnad mellan dag och natt. Handel är något som alla ägnar sig åt och de flesta producerar även det man säljer… Den stora handelsplatsen är ju torget eller medinan Djemaa el Fna där det mesta händer, en stor öppen plats som varje dag startar om med att nya stånd byggs upp, och gårdagen städas undan.

I närheten av medinan ligger Koubiota-mosken som med sin 68 meter höga minaret syns i stort sett överallt i Marrakech, kan jämföras lite med Paris Eiffeltorn.

Maten är vitt inspirerad från många olika håll, och man kan hitta något som passar alla smaker. Maten är inte speciellt kryddstark, utan man kryddar hellre efteråt  med kryddor från fat. Nationalrätten kan väl sägas vara couscous, som sedan kombineras med grönsaker, såser och olika typer av kött. ”Tagine” är en annan klassisk rätt, där maten tillagas i lergrytan med samma namn.

”Lamb Tagine” – var mkt gott…med mandel och katrinplommon

I Marocko finns också Atlasbergen, en bergskedja i norra Afrika som sträcker sig cirka 2.400 kilometer genom Marocko, Algeriet och Tunisien.
Bergens högsta topp ärJbel Toubkal i sydvästra Marocko, 4.167 meter över havet. Atlasbergen skiljer Nordafrikas medelhavs- och atlantkuster från Saharaöknen.

Korta fakta – våra ledare
(info från springmarrakech.se samt springlfa.se)
  • Mikael Grip
    Mikael Grip är journalist och fotograf och inte minst löpande motionär med ett stort intresse för resor. Han startade våren 2011 webbsajten Löpning För Alla som juli 2014 gick in i nya Spring/Löpning För Alla (www.springlfa.se) som också har ett fysiskt löparmagasin, Magasin Spring.
    Mikael är också idégivare och grundare av Atea Norrköpings Stadslopp som han driver tillsammans med Tjalve IF Norrköping. Har 2018 också startat Sandbäckens Norrköpingsstafetten.
  • Frida Södermark
    Frida Södermark är ultralöpare och representerar det svenska landslaget på 100 km. För henne har löpningen blivit till en livsstil där hon upptäcker Sverige och världen med sina löparskor på. Passionerad, positiv och inspirerande är ord som man beskriver henne på.
    Hon driver även det egna företaget Löparäventyret AB som erbjuder inspirationsföreläsningar på olika teman.
  • BG Nilensjö
    Entreprenör, eldsjäl och passionerad löpare som älskar träning, men framför allt tävling. Ordförande i IS Göta som nu är Sveriges största löparklubb. Som veteran över 70 SM medaljer, ett antal skånska rekord och två svenska rekord i M50, 34:05 på 10 km landsväg och 16:36 5000 m inne + ett VM brons.
    Chefredaktör för Magasin Spring.
  • David Pantzare
    David är en löptränare med sinne för detaljer – drivs mycket av att se andra utvecklas och framförallt att ha roligt.. Gillar stafetter och lag-tävlingar , där tar han ut sig mest och det är där de bästa resultaten kommit.
    Att kunna se individen och stärka upp små detaljer som gör att löparen kan bli bättre är en av Davids styrkor. De löpare han hjälpt under några år har alla blivit bättre och det handlar mycket om att ha ett bra samspel samt ett syfte med varje träningspass.
    Spexar gärna och klär gärna ut sig på lopp för att skapa mer glädje och se barn och vuxna skratta längs sträckan. Idrott ska i första hand vara glädje
Eftertexterna…

Det gick väldigt sällan bra med mina lunchbeställningar… 🙁

En helt logisk bild som visar träningsupplägget…

Även i Atlasbergen fanns det wifi…

Alex kanske inte vinner dyktävlingen på stilpoäng…

🙂 BG stekarn..

Marockansk bensinstation…

  1. AnnaPR

    Tack Bengan för målande resebeskrivning! Nu vill jag åka till Marocco 🙂
    /Anna.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.