En uppdateringsfrekvens på en gång per kvartal är väl inte något framgångsrecept för en blogg, men ibland finns det inte tid eller energi till att skriva i bloggen…

Sedan sist har det så klart hänt massor och för att nämna något så renoverar jag Englas rum, medelst göra två rum till ett, jobbar med att iordningställa min lokal som ska bli en PT-studio (klar i maj, mer info kommer…) åkt med familjen till Andorra på sportlovet och såklart tränat och varit sjuk en massa…

Englas rum -rivning pågår

Englas rum, dags för målning å tapetsering

Blivande PT-studio

Andorra…

Allt ovan skulle utan vidare fylla varsitt eget inlägg, men nu ska det handla om min resa till London och London marathon. Detta inlägg är det första inlägget i en serie – liknande upplägg som när jag for till New York och sprang deras marathon.

Ready, set, go

Just nu sitter jag på tåget ner till Kastrup, och därifrån bär det av vidare till Heathrow. ( en notis i sammanhanget är att denna resa är min andra i år med SJ… till skillnad från förra året då jag for flera gånger i veckan med dem… nya jobbet innebär definitivt mindre resor, vilket är otroligt skönt…) Och då det egentligen är först nu som jag börjar slappna av och tänka på loppet, börjar jag även känna efter hur kroppen mår och hur uppladdningen varit inför denna mara.

Uppladdningen under vintern har störts av flertalet rätt rejäla förkylningar/influensor och den sista innebar även en släng av lunginflammation – vilket i mitt fall är relativt vanligt att jag får… sjukdomarna gör ju att det blir rejäl uppförsbacke igen för att få tillbaka flåset och långpassen har väl inte varit många under vintern. Sista månaden nu så har det ändå blivit i snitt fem mil i veckan och rätt bra känsla i kroppen

Senaste influensan satt i länge i kroppen med väldigt tungt att andas som konsekvens – alldeles oavsett mängden astmamedicin som jag tryckte i mig – och det var väl inte förrän jag gick till massören och fick andningsmassage som jag kände att lungorna fungerade som de skulle. Massagen innebar även att vilopulsen kom ner till normala nivåer och rent allmänt så känner man sig lugnare i kroppen… och det är väl inte så konstigt, kroppen försöker få i sig luft men blir hindrar av ringmuren (bröstkorgen) som inte ger med sig, klart att systemen börjar larma och tycka att det är något som inte stämmer…

Fem mil i veckan är inte mkt för att genomföra ett marathon på ett vettigt sätt, men då kroppen i övrigt faktiskt funkar bra så tror jag nog att mängden ändå är tillräcklig -och jag har rätt många mil sett till året hittills, faktiskt har jag aldrig tränat så här mkt löpning under en vintersäsong, iaf inte sedan jag började föra träningsdagbok ( typ tolv år sedan). Det mest positiva är att foten håller, eller rättare sagt att hälen är ok. Det Haglunds Syndrom som varit boven till det onda har gått tillbaka, svullnaderna minskat och även om det inte är smärtfritt eller jättesmidigt, så funkar det att träna – framförallt länge och lugnt. intervaller är väl fortfarande det som orsakar mest besvär, så dem kör jag sparsamt. Och fokus just nu är inte snabbhet utan bygga en hållbar kropp, så jag lider inte så hårt av att det inte blir så många intervaller… 😉

Så, den träning som är gjord är gjord och känslan i kroppen är egentligen helt ok. Jämför jag med känslan jag hade i kropp och huvud vid Berlin marathon så är det ngt helt annat, känner mig mer på, taggad men också lugn och fokuserad, allt det som jag inte var inför Berlin. Och det är ju inte så konstigt, inför Berlin var det massa smärta i kroppen, lite träning, oro å stök på jobbet och en utbildning som precis hade påbörjats… Lite tvärtemot som situationen är nu m a o.

Det smolk i glädjebägaren som finns är att det kommer bli varmt på loppet, det hotas med temperaturer upp mot 23grader vilket för mig är tuffa förhållanden, jag hoppas därför på en hel del svala vindar från Themsen… men vädret kan man ju inte påverka så det är ju bara att gilla läget… fördelen är att packningen blir lätt, splitshorts väger inte mkt…

De tre musketörerna

Det som däremot är mkt trevligt och som kommer bli superskönt är att få träffa mina roommates från NYCM 2016, Johan och Patrik. Återigen ska vi dela rum och ladda tillsammans inför ett lopp. Ser fram mot detta men även såklart loppet, London marathon som är ett av världens största maror, och definitivt världens största välgörenhetslopp, dvs enormt många som springer för att samla in pengar till ngn eller ngt.

Loppet startar i området Greenwich Park och via en ganska koncentrerad del av London – där man är i närheten av Themsen mest hela tiden – går man till slut i mål i St James Park. Relativt flackt, inga direkta tuffa backar, däremot en rejäl nedförsbacke efter sex,sju km.  Som sagt det kommer vara värmen som är den värsta fienden denna gång, så det är bara att bunkra upp med vatten och resorb…

Imorn lär det komma ett inlägg kring expot, kanske lite kring morgonlöpningen och hur det är att cykla i London…

Må gott!