Ett återkommande event varje år vecka 7 är den s.k. Gubbveckan i Tänndalen. Ett järngäng från Björkfors GoIF har under en hiskelig massa år åkt upp till Tänndalen för att träna inför Vasaloppet. Vid några tillfällen har jag följt med för att få lite rejält med mil i benen inför Vasan, och så blev det även i år.

Varför Gubbveckan – vad kommer det ifrån..?  Tja, det har i princip alltid varit ett gäng herrar som åkt hit, (numera är det dock jämlikt…) vilket ju kan förklara en del, men nu beror det nog mera på att de flesta faktiskt nått en ålder som överskrider pensionsåldern… Jag är yngst och är ”grabben”. Häpp.

Tänndalen har ju ett otroligt skidsystem. Vill man kan man ju köra flera Vasalopp samma dag utan att behöva åka i samma spår. Det är dock i fjällnatur vilket ju speglas i naturen – stundtals rejäla stigningar (och nedförslöpor) men också fantastiska vyer.

Bild på solglimt genom träd vid Tännäs

Bild från transitspåret till Bruksvallarna.

Utsikt från Hamra-fjället, på andra sidan är Tänndalens berg, med sina skidbackar

Under de senaste veckorna har jag kunnat träna löpning på ett bra sätt och milen per vecka har de senaste veckorna hållit sig kring 4 mil i veckan. Det känns väldigt bra, jag räknar med senare i sommar ha fördubblat den mängden för att få kroppen van vid långpass och optimera dieselmotorn i kroppen. All träning och alla lopp i år är riktade mot Ultravasan… 🙂

Det märks även vid de turer som jag företar mig nu om dagarna. Konditionen har nog aldrig varit så här bra under något år som jag varit här, men såklart att teknik och vissa muskelgrupper, primärt överkroppen inte alls är på samma nivå som rör skidåkningen. Det som stör mest är väl egentligen är nog att jag inte åkt en meter längd innan jag kom hit. Det innebär svår träningsvärk – vare sig jag vill det eller inte – dag tre och fyra, innan allt släpper. Men samtidigt känns det ju bra att även om man blir trött i musklerna så finns det ändå ork kvar.
Tekniken sitter inte riktigt där – ännu – och speciellt när man inte heller lyckas så bra med vallningen… att diagonala med dåligt fäste inkl en inte helt optimerad teknik gör att det gärna blir vingligt och det ser troligen inte speciellt vackert ut… Dock så blir ju även vallningen bättre och bättre ju längre veckan går.  For upp på fjället en dag med perfekta skidor, det är roligt med längdåkning när man får in rytmen uppför och armar och ben – tillsammans med skidor och stavar – är synkade och det bara ”flyter” på uppför…

Andersborg våffelstuga med Lill-skarven i bakgrunden

Stakning är min grej – hade ett pass häromdagen där jag körde lite över tre mil. Skulle uppskatta att jag stakade 2 tredjedelar av dessa mil, uppför såväl som på platten. Känns dock nu i mage och lite i ryggslutet. Det är inga ”normala” rörelser för mig men det känns ju bra för mina magmuskler… 🙂

Man blir glad av solen…

Under denna vecka blir det ingen löpning alls. Kan bli intressant att känna på en löptur när man kommer hem, om vilan från löpningen gör att det kommer kännas rätt, eller om det innebär en oanad stelhet pga skidåkningen?
Konditionsmässigt så tror jag inte det spelar ngn roll, man aktiverar ju så mkt mera av kroppen nu, så jag tror att lungor etc bara mår bra av detta.

Dock kommer jag inte hinna med ngt riktigt rejält långpass inför Barcelona mara så vi får helt enkelt hoppas att denna vecka också härdar kroppen… 🙂
Samtidigt så kommer Vasaloppet förstås bli tufft. En vecka i fjällen är alldeles för lite träning inför nio mil på skidor, iaf om man ska ta sig igenom detta på ngn vettig tid. Det som jag hoppas på är att det blir kallt och därmed hårda spår. Då kommer det ju resan från Sälen till Mora bli lite lättare iaf…

Gubbveckan i Tänndalen är i övrigt en väldigt rolig vecka, framförallt beroende på sällskapet. Svårt att beskriva, men det är en samling människor som i princip alla i hela sina liv tränat och varit väldigt aktiva. Oerhört glada och positiva, det är mkt skratt i stugan och det är även mkt diskussioner om allt mellan himmel och jord. Kort sagt ett fantastiskt gäng på alla sätt.

Nackdelen är ju förstås att man är borta en vecka från sin familj. Saknar dem. Mycket. Vi har iaf planerat in en resa till Romme efter Vasan och det ser jag fram mot. Ska bli kul att åka lite utför också…

Bild från Ramundberget ett tidigare år. Alltid kul med utförsåkning… Notera retro-glasögon… 😉

Nåväl det är dags att avrunda detta inlägg. Det är fortfarande några dagar kvar här uppe och jag ska försöka få ihop ca 20 mil denna vecka. Vädret lovar fortsatt positiva prognoser med kalla nätter och sköna soliga dagar. Det är bara att passa på att njuta. Och träna på. Och äta god mat.

Ni som läser detta… bryt vardagen, gör ngt som gör er glada/lyckliga – lev nu.
Må gott!