Stort, enkelt, överblickbart – ett bra startområde helt enkelt!
Så var det äntligen dags att springa London marathon. Vi möts av en strålande morgon och det känns tidigt tt det kommer bli varmt idag.Vi vaknade alla relativt pigga och gick ner för en lugn frukost, det verkade som många redan ätit när vi kom ner vid 0630. En bra frukost, det fanns mycket gott att äta och det var gott kaffe… 🙂
Upp på rummet, packa det sista, och ut till bussen som skulle ta oss till starten. Somnade faktiskt på bussen och vaknade närmast med ett ryck när jag märkte att folk om mig började röra på sig när vi var framme. Det var som sagt en strålande morgon, och startområdet ligger väldigt vackert uppe på Greenwich på en höjd. Stort, enkelt och överblickbart, en av de bättre starterna jag varit med på under mina marathon.
Laddade inför start!
Det var väl egentligen bara en sak som störde och som jag försökte lösa innan start – men som inte riktigt ville lösa sig… Någonstans i kedjan av beställningar och anmälningar så hade ett fel smugit sig in i min nummerlapp. Kika på bilden och se om ni hittar det… 🙂
Återkommer senare till nummerlappen.
Starten var cool på flera sätt, dels var det några luftballonger som skulle upp, som var ett kul tidsfördriv att kolla på i startfållan, men framförallt så hade man lyckats locka ut Hennes Majestät Drottningen igen på morgonen för att starta igen hela alltet. Så där fick man se på storbildskärm hur hon stapplade sig fram till en stor röd knapp hemma utanför Buckingham Palace och när hon tryckte på den så gick startskottet ute på Greenwich… De är allt bra roliga de där engelsmännen… 🙂
Jag stod i andra startvågen och det dröjde inte länge förrän vi var vi iväg vi också. Själva loppet i sig blev lite som det brukar, då det är en väldigt lätt början med mycket nedför så blev tempot lite för högt den första milen – och efter en mil så drog temperaturen iväg rejält – det var redan vid 11-tiden närmare 25 grader vilket tog hårt på mig, så efter halvmaraskylten var jag rejält sliten.
Halva loppet gjort – Tower Bridge
Jag var dock inte på något sätt mest sliten, folk ramlade i högar (kändes det som) runt om mig, av värmeslag skulle jag tro… Mycket funktionärer fanns det överallt så alla fick snabb hjälp. Men för min del var det bara att dra ner på tempot och jogga fram, och försöka försöka få tillbaks energi.
Klart att jag blev lite sur på att min ork inte fanns där idag heller, men efter ett tag så lade jag bort det och försökte njuta av loppet och se så mycket jag kunde.
Publiken var verkligen entusiastisk – väl i klass med New York – stundtals var det ett sådant liv att jag stängde av hörapparaterna… PÅ några ställen fanns inga avspärrningar för publiken så där sprang igenom små smala ”köttkorrididorer” givandes tusentals high fives… Var bara att hålla upp händerna så fick man high fives så handflatorna ömmade…
En annan sak som är lite unik med London Marathon är deras stora antal personer som springer för välgörenhet. Det är en väldigt stor del av alla som som är med som springer för ngn form av välgörenhetsorganisation eller på annat sätt försöker dra in pengar till olika behjärtansvärda projekt – t ex genom att klä ut sig. Och kreativiteten visar inga gränser… fantastiska kreationer varav några såg otroligt jobbiga att springa i. den jag minns bäst var den som hade klätt ut sig till noshörning och hade ett fullstort noshörningshuvud med horn och allt på sig och sprang…
London marathon är nog den mest avslappnade marathon jag sprungit, men också mest imponerande – jag menar – springa genom London och se alla fantastiska byggnader och konstverk runt om…? det är en skön stad och målgången vid Buckingham Palace är nog den coolaste hittills. Men jag är nog lite färgad av att jag gillar London som stad generellt, med dess invånare, historia och puls…
Målgången var också väl organiserad där man som löpare bara blir slussad och får saker till höger och vänster tills man kan dunsa ner i gräsmattan utanför området en stund och vila lite – äta och dricka av det som finns i goodiebagen och sedan traska till hotellet, precis så ska det vara, så även där får London ett bra betyg av mig.
Summa summarum – en väldigt trevlig helg, med trevligt sällskap, och en härlig mara i skönt, om än ngt (ovant) varmt väder. Tiden blev återigen över fyra timmar, så den gränsen gäckar mig ännu. Men den är inte långt borta, det vet jag… 🙂
London är iaf ett marathon som jag varmt kan rekommendera att springa om ni ska springa ett sådant i Europa…
Må gott!
P.S – nummerlappen då? hittade du felet?
Jo, jag fick äran att springa som ”Female” (F) under loppet, vilket gjorde underverk för statistiken… Men det är ändrat nu, så allt är ok… 😉 D.S
Lämna ett svar