Det har varit några veckor nu, då jag varit överallt annars än hemma… sedan i slutet av september har det blivit en konferensresa till Montenegro, ett maraton i Chicago, en utbildning till ”Diplomerad Testledare” i STHLM, ytterligare en konferens i Kolmården och nu en veckas utbildning i Houston… *pust*.
Ska bli skönt att få vara hemma nu och de resor om företas under resterande del av året, är med familjen… De undrar väl snart vad det är för typ som knackar på dörren och vill in…
Ytterligare utbildning för att ge Er som kommer till Konditionskontoret så bra support och tester som möjligt…
Detta blogginlägg kommer dock handla om Houston med dess höjdpunkter och mina tankar om den staden, en reseskildring om man så vill… 🙂
Houston Halfmarathon 2018 (Koala Health & Wellness)
Det ingick ju inte i planerna på något sätt, men när man mer eller mindre snubblar över ett tillfälle att få anmäla sig till ett lokalt lopp utomlands så måste man ju ta det eller hur… 🙂
Dagen innan (lördag) hade jag sprungit runt – eller åtminstone försökt komma runt – parken Memorial Park. Problemet var att Houston inte är en stad för fotgängare (mer om det längre ner) och de vägar som Google Maps visar inte nödvändigtvis behöver vara en väg som är möjlig att passera till fots…
Således blev min första löptur i Houston inte en mil utan uppemot 15 km – i tryckande värme utan vatten… man kan säga att det blev lite onödigt tufft på slutet.
Nåväl, till slut kom jag in i parken och helt plötsligt så fanns där flera löpare… Hurra!… Innan dess kändes det som om man var den enda personen i världen som tog sig fram till fots, springandes… Vid ingången till parken såg jag att det fanns ett litet stånd som gjorde reklam för ett lopp som uppenbarligen gå av stapeln i helgen, så jag greppade en flyer och fortsatte min irrfärd genom parken och tillbaka till hotellet.
Memorial Park – ett av de mindre husen som omgärdar parken
I USA tar man sitt Halloween på allvar… Överallt var husen smyckade på de mest galna sätt, detta var närmast traditionellt…
Floden Buffalo Bayou
Väl tillbaka – efter två liter påfyllnad av vätska samt dusch – läste jag flyern och så förstod jag att loppet skulle gå av stapeln under söndagen och att det var sista anmälan typ nu… Och att nummerlappen skulle hämtas samma dag – typ nu…
– Hm… Hade jag något annat för mig som förhindrade en anmälan…?
Efter två sekunders eftertanke så insåg jag att inget hindrade mig från att vara med, så anmälan gjordes och därefter fick jag leta efter ”expot” på kartan – den lokala sportbutiken som skötte nummerlappsutdelning och kolla igenom kläder, planera för frukost etc. Således blev lördagen fylld med aktiviteter, bara så där… 🙂
Starten skulle gå av stapeln på söndag kl 0700, i Sam Houston Park, vilket var ganska långt från mitt hotell, så det fick bli en Uber-taxi dit. Väl vid starten insåg jag att det som man kallar för ett litet lokalt lopp i Houston är i dignitet med vilket större lopp som helst i Sverige.
Men det var ett väldigt välorganiserat och därtill enkelt arrangemang. Ett ”centrum” i parken där man lätt kunde överblicka allt, tält med dricka, snacks och mat (!) (dit kön ringlade sig lång med personer som egentligen inte behövde fylla på mera, de hade redan en hel del att ta av s a s…) dropbag-tält och t o m en scen där någon lokal förmåga sjöng klockan 0600 på morgonen.
Det fanns inga startfållor utan självseedning tillämpades och här blev det kaos… var väl för snäll och loj så jag hamnade nog rätt långt bak och det var trångt något såini… hade 2.30 farthållaren bakom mig och 3.00 farthållaren var 30 meter framför… upplevde att det inte var någon mening med att försöka pressa sig fram, jag var inte här för att sätta nytt PB, utan för upplevelsen och för att få ett bra träningspass.
Tidig start, mysig på ngt sätt… 🙂
Snart släpps vi fram upp till startfållan
Då jag uppenbarligen stod ganska långt bak, blev det en del kryssande i början mellan de som skulle gå hela vägen och de som joggade, men det störde inte mycket då det var breda gator och jag snart kom ikapp de i ”min” fart.
Banan i sig var kan man väl kalla för skittråkig… ett varv runt ett kvarter i Downtown och sedan ut på Memorial drive i drygt en mil, vända tillbaka och sedan andra vägbanan tillbaka… då vi löpte svagt nedför bort, fick man således svagt uppför hemåt. Sög en del i benen på slutet, kände jag. Positivt var dock den tidiga starten vad gäller temperaturen – vid start var det ca 20 grader varmt men vi löpte i skugga större delen av loppet, och det var först på sista halvmilen som solen lyste rätt i ansiktet på en – då var det ca 28-30 grader. Både den svenska sommaren (och genom den, en god vana mot värme) och att det var gott om vätskestationer utmed banan gjorde att värmen inte störde nämnvärt.
Ökade lite hela tiden och sprang hela tiden om folk. Hade en lätt känsla i steget och pulsen var under kontroll hela tiden. Kände som sagt att en mil svagt uppför, samt 15 km dagen innan, gjorde att det sög rätt bra i benen på slutet – men landade ändå in på 1.45.09 och en 39:de plats i min ålderskategori – 472:e totalt av 5802 deltagare. Enligt vad jag kunnat läsa mig till så var det ca 10000 anmälda totalt, inkl de som skulle springa 10 km, och lite mer än hälften av deltagarna sprang alltså halvmaran.
I mål strax innan 0900 och i parken serverades det då en ENORM tacobuffe inkl starköl. här kan man snacka kulturkrock… 🙂 Stod mest och gapade över de otroliga lass som folk lade på tallrikarna och som sköljdes ner med rätt många pilsner hos en del… Då det nu stod ett lokalt rockband på scenen som körde på rätt hårt med många sköna rocklåtar kan man med fog säga att stämningen var hög tidigt på förmiddagen… tog för all del en pilsner efteråt men maten fick vara… Iddes inte trycka i mig en massa tortillas och guacamole kl 0900 på morgon 🙂
Summeras detta i sin helhet så var det ett väldigt kul lopp, mest nog för att det blev så spontant. Men som lopp var det trevligt, välarrangerat, enkelt och kul. Det enda negativa var bansträckningen, som ju inte var speciellt kreativ. Det är troligen en bra persbana om man vill det iofs.
Medaljen kräver nästan ett eget kapitel och typ egen incheckning på planet. Fick faktiskt visa upp den i säkerhetskontrollen, då de undrade var det var för massiv metallbit jag hade i handbagaget… *lol* På ngt sätt definierar medaljen Texas, allt ÄR verkligen större i Texas…
Målgången i HHM2018
Som sagt… en pizzatallrik med snöre
Space Center Houston
Ett besök i Houston är väl inte komplett om man inte besökt Space Center. Det är dels ett museum men det ligger i direkt anslutning till NASA HQ så det går guidade turer in även dit.
Ett coolt ställe, framförallt om man är intresserad av rymdfart – både dess historia och vad som pågår framåt. Att se rymdfärjan samt Saturn V och se dessas massiva storlek i verkligheten och få göra ett besök i den klassiska kommandocentralen varifrån man styrde alla Apollo-färder var riktigt häftigt. Svårt att ta in vad man lyckades göra med den teknik man hade till förfogande på 60-, 70- och 80-talet – men det bevisar bara vad människan kan klara av om man hjälps åt. Sedan lägger jag ingen mer värdering i det och försvarar inte rymdfärder som ju skräpar ner något alldeles fantastiskt…
NASA:s stora projekt för framtiden är Mars -man vill skicka dit människor och bygga en bas där för att – i princip – börja bygga permanentbostäder där. Kruxet är vatten, men enligt alla prover som tagits av sonder ska det finnas vatten i mängd så det lutar snart åt att människan börjar kolonisera rymden… I övrigt så får ni kika på bilderna nedan från besöket;
Saturn V – startraketen för Apollo-programmet
Allt är sjukt stort…
In i det allra heligaste
Från denna terminal kommunicerade man med månlandaren
Command Center – just nu under renovering
Rymdfärjan på sin draghäst…
Houston och Texas
Mitt besök i Houston var tjänsterelaterat, en utbildning som skulle avverkas. Av den anledningen blev det inte mycket tid över måndag till fredag att se övriga Houston. Men några iakttagelser tänker jag ändå bjuda på nedan;
- Houston är byggd för bilar
Jag har aldrig sett en stad som är så byggd för motoriserad trafik som Houston. ALLT – och då menar jag allt – kretsar kring bilen och att det ska vara lätt att ta sig fram med den. Och det är det. Motorvägarna skär rakt genom Houston kors och tvärs och det är ofta 3-6 våningar med av- och påfarter vid knutpunkterna där motorvägarna kommer samman. (vilket iofs är rätt imponerande byggen…) Man kör dessutom rätt fort rent generellt men man kör väldigt bra. väldigt sällan hörs tutan som förekommer ofta i andra städer. Köer är det också sällan, det är kort sagt ett bra flyt – och på TV-nyheterna är det avbrott för trafikinfo var tionde minut ungefär… Då ALLT är större i Texas är även bilen det. MegaSUV:ar som Lincoln Navigator, eller ”trucks” – stora pickuper – är den vanligaste biltypen. På kvällarna var det ofta ”gäng” som körde genom stan – såg bl a ett MC-gäng med uppskattningsvis 80-100 motorcyklar som for iväg från ett rödljus i full fart, gärna då också på bakhjulet… Även många s.k supersportbilar drog iväg med ett ylande mellan rödljusen, så det är kort sagt ett fruktat oväsen att gå runt på kvällen… - Staden är INTE gjord för fotgängare…
Som jag inledde med – att kolla på Google Maps för att få en bra vägbeskrivning till fots slutar ofta med att man fått ta en eller flera omvägar. Trottoarerna – som ofta är väldigt smala – kan sluta tvärt och att springa eller gå utmed vägarna kan inte rekommenderas.
Vid övergångsställenas rödljus får man springa över då tiden man har på sig att ta sig över inte räcker till om du går… !
När det är vägarbeten så är det fotgängarens del som ryker först, som man i anspråk för att lotsa förbi trafik… och det är MÅNGA vägarbeten som pågår i stan…
En notis i sammanhanget som blir lite rolig är att jag faktiskt sprang över 7 mil i Houston, iofs var hälften på hotellets löpband, men ändå… 🙂 - Houston saknar (i princip) kollektivtrafik
Som om det inte vore nog med att man inte kan ta sig fram till fots på ett vettigt sätt, så finns det inte heller någon kollektivtrafik att prata om. Visst finns det bussar och på några ställen även spårvagn, men linjerna är inte synkade med varandra och rent allmänt fungerar kollektivtrafiken dåligt.
Det är den första stora stad jag varit i där man inte har någon utbyggd kollektivtrafik – men om man kikar på den första punkten så inser man att ingen VILL åka buss eller spårvagn i Houston.. man vill fräsa runt i sin Dodge Challenger, Ford Mustang, Ferrari, Maserati, Lincoln eller F150. - TIPS – hyr bil om du ska till Houston – eller använd Uber
Summa summarum – Houston är enormt stort till ytan, delvis pga alla stora vägar som tar mkt plats men dels för att det ÄR en stor stad – förstått det som att det är fjärde största staden i USA… Ska man se ngt av staden rekommenderas att hyra bil – eller ta en Uber-taxi. Att åka ”vanlig” taxi är galet dyrt, faktiskt på grund av Uber, som totalt slagit ut den reguljära taxitrafiken. - Houston saknar centrum…
Jo, det är klart att det finns ett ”centrum”, men inget centrum i bemärkelsen som vi svenskar uttrycker det. Staden är istället uppbyggd kring en mängd olika kvarter som var och en har ett rejält köpcentrum med tillhörande massiva parkeringshus.
Jag bodde nära ett av de absolut största köpcentrumen i Houston – The Galleria -vilket kanske var som fyra, fem ”Mall of Scandinavia”… inkl en inomhus-skridskorink… Allt är som sagt större i Texas… 🙂 - Amerikanarna är trevliga människor
Som turist i USA har jag alltid blivit väl bemött, så även i Houston. De flesta blir glada när de hör att man kommer från Europa och Sverige, det verkar vara exotiskt för en amerikan. På grund av, eller tack vare vissa uttalanden från mr Trump som uttalat sig både med ris och ros om Sverige, så undrar man mycket om hur det är att leva i Sverige. En Uber-chaffis frågade mig faktiskt om det är svårt att migrera till Sverige… 🙂
Servicen på restauranger och andra inköpsställen är ju – med svenska mått mätt -makalös. Då alla jobbar utifrån att man förväntar sig dricks, och lönen för arbetet oftast är låg, så jobbar det många på varje serviceställe. Incitamentet med dricks gör ju att man är uppassad hela tiden – på både gott och ont.
Och så lite bilder som understryker en del av allt ovan… 🙂
Bilarna får gärna vara extrema, man måste sticka ut på något sätt
Extrahöjda pickisar var rätt vanligt – polerad silverlack var det inte.
Käkade en rejäl ”steak” här på ”Del Frisco’s” – vilken var fantastisk god.
Inomhusrink på ”The Galleria”
Så klart finns det gott om ”cowboy”-butiker…
Avslutning
Personligen – blev jag inte ”kär” i Houston. Jag tilltalades inte att dess ”extrema” motoriserade inriktning – det fanns mest betong och vägar att titta på och den park jag var i – Memorial Park – var till stor del avstängd för allmänheten då mycket var privatägt (man kunde skymta gigantiska sydstatsgods bakom häckar och stora stängsel). Förvisso har jag säkert missat en massa, men jämfört med t ex Chicago eller för den delen New York så känns Houston inte lika ”pulserande”, upplevelserik eller för den delen enkel. Avsaknaden av kollektivtrafik begränsade mig som inte hade bil och det gjorde att jag inte kom att uppleva Houston på det sätt som det kanske ska upplevas -via bil.
Vad är det med USA och deras kaffe? TACK gode Gud för att det fanns en kaffebryggare på hotellrummet så man kunde få ett par riktiga koppar kaffe varje dag iaf… 🙂
Jag tyckte dock att resan ändå blev väldigt rolig, mycket på grund av den spontana medverkan i Houston halvmara och besöket på Space Center. Dessutom var kursen superb…
Må gott!
Lämna ett svar