Att gå genom livet löpande

Om livet i smått och löpning & träning i stort – mina tankar, träningar och tävlingar

Allmänt, EPT, Löparresor, Maraton, Tävling, Träningar

Summering av 2019

Ett av nyårslöftena var att dra igång bloggen igen – sedan Boston har inte mkt skett vad gäller uppdateringar kring de löparäventyr jag faktiskt genomfört under 2019.
Att ha gjort en Marathon Major känns fortfarande overkligt och något jag (fortfarande) är väldigt stolt över. I Sverige är det under 100 pers som genomfört detta så det är en liten exklusiv skara man tillhör… 🙂

Vad har hänt under 2019 då…?
Som vanligt en hel massa, både bra och dåligt.

Det sämsta var att brorsan, Bosse, gick bort, väldigt plötsligt och hastigt i samband med en MC-tävling. Hans hjärta stannade och döden var ögonblicklig. Går liksom inte att ta in på ett vettigt sätt men man måste ändå inse faktum att han inte längre finns här bland oss. Det gav en påminnelse om att livet är skört, och att saker kan hända som vi inte alls har kontroll över… om vi nu någon gång inbillar oss att vi kan ha kontroll på något i livet.
Man inser att livet är till för att levas, att man ska ta tillvara varje dag och att livet är för kort för att slösas bort på dåligheter – där dåligheter kan översättas med det som inte ger dig energi tillbaka… – mottot ”Seize the day” känns högst relevant och som en bra påminnelse om att alltid se till att varje dag bär på positiva händelser…

Löparmässigt blev det en övervikt på långa lopp i år, men av förklarliga skäl (se ovan) så kom jag inte upp i 2018 års klass vad gäller resultat – dels svårt med motivation emellanåt och dessutom av och till stora problem med andningen under träning och tävling.
Det blev dock ”all-time-high” vad gäller antalet marathon under ett år – fem st..
Tokyo, Boston, Prag, Stockholm och Berlin
Samt ett par halvmaror i form av Kalmar och Jönköping och några millopp sådär i förbifarten…
Alla maror ovan flöt på skapligt inom tider på 3:40 – 3:55, jobbigast var nog Kalmar halv, men då var det ju närmare 35 grader varmt…

Jag är nu väldigt tacksam över att min kropp nu håller ihop så bra, det skapar kontinuitet i träningen och gör tävlandet så mycket roligare. Den tidigare smärtan och problematiken i hälen är förvisso inte borta men den hindrar mig inte i någon större omfattning. Bra träning ger bra tävlingar och jag upplever det som att det nu börjar bli standard med tider under fyra timmar, vilket ju känns riktigt roligt.

Mest jobbigt i år har det istället varit att inte andningen fungerat bra alls. Astman har ofta kickat in och gjort både träning och tävling bra mycket tyngre än vad det ska behöva vara. Trist, helst iså jag inte riktigt har ngn bra förklaring eller idé om vad som ska kunna åtgärda detta…

Min testverksamhet gick ner rätt mycket under året, mest för att det blev för mycket med både ett heltidsjobb, ett sidojobb i form av Konditionskontoret som utan vidare tog motsvarande en halvtid i anspråk – och utöver det ska man hinna med familjen samt den egna träningen…

Valde således att dra ner mkt på Konditionskontorets arbete och fokusera på mitt konsultjobb och familjen. Under 2020 har jag planerat en träningshelg på Rimforsa Strand, som jag hoppas kommer slå väl ut – och denna genomförs i samarbete med Benny Halvarsson, ultradistanstriathlet, som genomfört en DECA Ironman – vilket innebär tio gånger distansen mot en vanligt Ironman – 3.8 mil simning, 180 mil cykling, 42,2 mil löpning… En supertrevlig kille, med massvis med kunskap om träning… Mer info om träningshelgen finns på hemsidan Konditionskontoret

Benny i mål på Decathlon i Mexico

Tävlingarna i år har alla genomförts med någon eller några av de som jag tränar med i Rimforsa, vilket ju är superkul, att åka iväg för att tävla i löpning på någon ny ort eller land är väldigt roligt – att dela den upplevelsen med någon man känner väl och tränar tillsammans med gör upplevelsen ännu bättre…

I Prag så var det förutom mig själv, även Henry och Jonas. För Henrys del var det första gången han hängde med mig och Jonas och det var väl stundtals lite chockartat… 😀
Prag är ju en härlig stad, med en vacker inramning av floden Moldau som delar Prag mitt itu och med Pragborgen som vakar över staden

Pragborgen i kvällsljus

Maten är god – oftast – men det finns en förkärlek till ”tunga” rätter med mkt kött och olika typer av potatis, gärna med någon rinnig skysås. Det är gott, men det är samtidigt inte mycket variation. Då är ju det tjeckiska ölet mer intressant, det finns många sorter och alla är välgjorda – det märks att det finns en mångårig tradition och kunskap om öl här…

Loppet då? jo, ett trevligt lopp, lagom stort, enkelt och gemytligt. Bansträckningen tar dig genom större delen av Prag men man håller sig nere vid vattnet så det är inte speciellt många höjdmetrar. Jag hade det dock ganska tungt där, då det var tredje maran på drygt två månader… och tre veckor sedan Boston… bildbevis följer nedan…


För Jonas och Henry flöt det på bra och vi hade därefter ett mkt trevligt afterrace party… 🙂

Lite senare var det dags för STHLM marathon och där gick det mycket bättre – faktiskt blev detta lopp årets bästa sett till tid och genomförande.
Hade en bra feeling från start och orken fanns där under hela loppet. Sthlm marathon är en förhållandevis tuff bana, där de första 25 km är snälla, men när man kommer in i Söder förändras karaktären på loppet och det blir mycket backar och mycket svängar. Många som tappar ”allt” här och då är resterande femton kilometrar vääääldigt långa…
Som alltid är det en väldigt skön känsla att komma in på upploppet inne på STHLM stadion och känna lite av idrottshistoriens vingslag…

Det roligaste denna dag var ändå att få följa Fredrik’s målgång i hans första marathon. Vi jobbade hårt tillsammans under hela hösten och vintern – att se den glädjen efter målgång var fantastiskt! Stort grattis Fredrik – ännu en gång.

Berlin skulle bli nästa marathon, men däremellan kom det två halvmaror, där Jönköping stack ut som ett väldigt proffsigt arrangemang och med en rejält tuff halvmara. Helmaran följer samma sträcka så den bör ligga bra till som en av Sveriges tuffare asfaltsmaror… Kalmar var å andra sidan väldigt snäll och platt, men då det var 35 grader varmt så blev den helt sjukt jobbig… Sällan varit så sliten som efter detta lopp.

höjdprofilen på Jönköping halvmara…

Till Berlin så fick vi med oss Björn, den sista av de fyras gäng i Rimforsa. Här skulle det slås personbästa på löpande band… Jag visste att ngt PB skulle det inte bli, men däremot skulle min sämsta marathontid raderas ur rullorna… När jag sprang Berlin första gången fungerade inte mkt i kroppen men denna gång skulle det bli annat av…

Det var blött, men det var ett bra regn, ett sådant regn som svalkar men inte kyler. tyckte jag iaf…. I stort så regnade det hela loppet, efter det att staten gått, så började det droppa och sedan fortsatte det. Det var även väldigt trångt – mkt mindre plats än vad jag kom ihåg från förra gången – kan bero på att det var mycket byggen som pågick, det var avspärrningar både här och där, som gjorde att det smalnade av på många ställen där gatorna i övrigt var stora och breda.

I mål kom jag ganska precis 30 min snabbare än förra gången, så det var en bra putsning av mitt gamla ”banrekord”… Nöjd och belåten med det, även om jag nog får ställa in mig på att alltid komma sist av oss fyra när vi tävlar framgent. Henry kom in under 3:30, vilket var hans stora mål och även Jonas och Björn putsade till sina PB rätt rejält, så det var allmänt glada miner efteråt…

Det är dags att låta  2019 års review avrundas – sammanfattningsvis så var det ett intensivt tävlingsår, men ett mellanår vad gäller träning och resultat. Och ett bedrövligt år utifrån ett privat plan…
Men trots det… ett år med många minnen att bevara och ett år att minnas.

Jag är tacksam. För allt som livet ger och har gett. Ska försöka ge tillbaka lika mycket.

Må gott!

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: