Att gå genom livet löpande

Om livet i smått och löpning & träning i stort – mina tankar, träningar och tävlingar

Allmänt, Löparresor, Maraton, Tävling

Marrakech Marathon 2020

Faktiskt en av de mer entusiastiska i "publiken"... hördes lång väg... :)

När jag planerade 2020, så fann jag en resa som innehöll både ett marathon samt en veckas träningsläger. Det lät intressant och så blev det. Resan arrangeras av  Mikael Grip, journalist och Frida Södermark, ultralöpare, under paraplyet springmarrakech.se och där David Pantzare, löptränare och BG Nilensjö, (chefredaktör för tidningen Spring som är ett löparmagasin som jag varmt rekommenderar – surfa in på springlfa.se och boka en prenumeration om du är det minsta intresserad av svensk löpning)  följer med som tränare.

I resan ingår  Marrakech marathon (hel eller halv), helpension (i stort sett) och en fullspäckad träningsvecka, tillsammans med de fyra ovan nämnda personerna. Träningsveckan kommer i ett separat blogginlägg, här får ni en ”race report”…

Nummerlapp uthämtad och ditsatt med snabba nålar

Resan började med att vi kom ner till Marrakech på lördagen, och vi blev varmt mottagna  av Frida och Micke – redan från början hade det infunnit sig en familjär stämning dels för en mkt bra info innan om veckans innehåll, men även för den FB-grupp som skapats där vi alla som var med fanns. Det gjorde ju att vi kunde ses lite innan på (som i mitt fall) på Arlanda och tjöta lite och lära känna varandra.

Det visade vara en blandad skara i ålder, med ett stort gemensamt intresse – löpning (och träning i allmänhet), men alla var hur sköna som helst och det tog extremt kort tid innan vi alla pratade med alla. Superkul och jag  kände då att detta kommer bli en fantastisk vecka…

Loppet skulle gå av stapeln redan dagen efter – alltså söndagen – och uppladdningen kändes väl lite så där, inte helt optimal vad gäller mat och sömn innan… Vi var 9 st som skulle springa marathon-sträckan och 15 som sprang halvmaraton. Nummerlapparna var redan hämtade av Frida och David, så dessa fick vi på hotellet.
Vi käkade en gemensam middag – gissa vad…? en pastabuffé på hotellet – men helt ok, så det var bara att lasta på…

Sedan upp på rummet för att förbereda nummerlapp etc och därefter in säng.
Frukosten serverades tidigt, så vi marathon-löpare gick ner vid ca 06:00 för att käka… Starten för marathon gick 08:30 och halvmaran en timme senare.

Hela gänget som sprang hel- och halvmarathon i Marrakech

Solen går upp kring kl 09:00 i Marocko i februari och det är relativt kalla morgnar, runt 6 grader varmt/kallt… Hade bestämt mig för att springa i lätta Ultraboost, splitshorts och Sverige-linnet, då det skull bli ca 12-15 grader vid lunchtid.Väderleksrappporten beskrev även en ytterst snäll vind – kring 2 m/s så egentligen optimala förhållanden…

Så, vi var ett gäng som knallade iväg till starten och peppade varandra, och sedan spred vi ut oss… Marrakech marathon är ett enkelt lopp, t ex använder man sig av ”självseedning” – dvs du ställer dig långt fram om du är snabb och långt bak om du är långsammare. Inte helt lätt – många som har stort självförtroende 🙂
Loppet samlar drygt 1400 löpare som springer marathon och det är ca 7000 halvmaralöpare, så inte jättestort, men inte heller litet.

Några av oss som sprang marathonsträckan…

Vi var några som ställde oss typ i mitten och starten gick på utsatt tid – väldigt odramatiskt, ingen musik eller hörbart startskott e dyl… Helt plötsligt började alla röra på sig, så vi hängde med, tog typ ngn minut fram tills vi passerade startlinjen. Alex och jag gjorde sällskap, jag visste att jag skulle få det tufft på slutet då jag hade alldeles för få långpass i mig under hösten och vintern, och när Alex sa att han ville under fyra timmar så bestämde vi oss för att hänga ihop ett tag.

Banan för marathon kan väl enklast beskrivas som väldigt rak, platt (inte speciellt många höjdmetrar…) och rätt tråkig – ytterst lite publik samt att den gick igenom delar av Marrakech som bestod av ”öde mark” – pågående byggarbetsplatser, rivningsfält etc… Vid två tillfällen (vid ca 13 km till 20 km samt vid 35 km till 40 km) kom halvmaran in på samma bana som oss och där fanns publiken … Blev även lite rörigt, då det var ju väsentligt högre tempo på halvmaran än maran, iaf i den första delen, där jag kom ihop med de som gick in på ca 1:20 – 1:30h…

Arrangörens vy av loppets sträckning…

…och vad det blev på riktigt…

Trafiken i Marrakech är ju ngt jag kan skriva en spaltkilometer om, det verkar vid första anblick inte finnas några trafikregler överhuvudtaget… det är bilar, lastbilar, åsnor, droskor,  lätta MC och mopeder… åh, dessa mopeder…. de kan komma från alla håll och man kan stå vid en korsning och bara förundras över den organiska känsla som genomsyrar flödet. Tutan är den funktion som används mest, sedan kommer gasen, och bromsen används väl i nödfall… trots detta så flyter allt på – utan några incidenter.

Ihop med maran så spärrade polisen av korsningarna där vi löpare passerade och det föranledde ju ett enormt intensivt användande av tuta och – i vissa fall – även gester med delvis obscen innebörd. Ju längre loppet höll på, ju mer trafik och längre köer bildades och det var stundtals en helt galen kakafoni av olika tutor och högljudda röster. Jag kommer ihåg att jag vinkade och log åt en äldre herre som såg ut att vara nära blodstörtning i en bil som försökte ta sig igenom en korsning på slutet och han blev fullständigt galen, hötte med näven och skrek åt mig… Skrattade gott åt detta i  någon kilometer… 😀
En stor eloge till polisen ändå… det kan inte vara lätt att vara trafikpolis i Marrakech…

En annan sak som inte var så trevlig var alla avgaser, framförallt i de delar där hel- ochhalvmaran delade sträckning. Där var det många korsningar och mycket trafik och de flesta mopeder är gamla tvåtaktare eller med dåliga kolvringar etc… det var rejält med avgaser och stundtals riktigt äckligt att springa genom vissa passager… Av den anledningen var sträckorna ute i ödemarken sköna, för där gick det att andas…

Fantastiskt att springa mot soluppgången…

Alex och jag hade hängt ihop till ca 12 km, därefter skildes vi åt, men inte med mkt… jag hade inte koll på honom, men väl han på mig… 🙂
Det var väldigt behagligt att springa, förhållandena var i det närmaste perfekta med ytterst lite vind, och ca 11-12 grader varmt.
Jag hade bestämt mig för att hålla ”mitt” tempo, där jag känner mig energisnål, vilket var runt 5:15-5:20 och det fungerade alldeles ypperligt… till typ 32 km. runt 30 km kom de första tecknen på ”soppatorsk”, låren började stumna lite, så jag tog en lite paus vid 30 km depån, där Alex kom ifatt.Vi gjorde följe ngn kilometer, men Alex valde sedan att släppa. Skönt ändå med lite sällskap och några ord – nu var det ju bara att börja kriga. Fick för ovanlighetens skull lätta krampkänningar vid 35 – 36 km, så där valde jag att dra ner på tempot tills det gick över, men kom sedan aldrig upp i någon vettig fart igen utan låg kring 6-min tempo.

Ganska tomt och öde längs med vägen

Det var väldigt positivt att halvmaran kom in på samma bana på slutet, då jag sprang om en massa folk då – det var ju de långsammaste deltagarna där som mestadels gick eller sprang/joggade ännu långsammare än mig… :). Det gav iaf en bra boost och när vi sedan kom in på den sista delen av banan – samma som de första två kilometrarna – hade jag kommit igång lite igen. De två kilometrarna är dock väldigt sega, när man är trött, det går uppför och är spikrakt – och solen är rakt i ögonen…
David stod någonstans där och tjoade, och det var det som behövdes för att få lite extra energi och den sista kilometern kunde jag påbörja den sedvanliga spurten och plockade något tiotal pers – i mål på 3:53:05.

Marrakech marathon präglades av låååånga rakor

Ingen supertid, men väl under fyra timmar som jag ville och med tanke på uppladdningen och frånvaron av bra långpass ska jag inte klaga. För två år sedan skulle jag aldrig kommit under fyra timmar, så både kroppen och pannbenet är i bättre form numera.
Alex kom in dryga två minuter efter mig, på nytt PB! Dock mkt trött…. 🙂
Övriga som sprang genomförde sina hel- och halvmarathon med bravur, vad jag hörde så var det ingen som direkt var missnöjd med dagens insats…

Jag och Alex – nöjda vid poolen efteråt

Vi avslutade dagen med lite poolhäng och därefter gick vi ut på ett ”afterraceparty” på en fin och trevlig restaurang – allt som allt en väldigt trevlig dag…

Summerat – ett helt ok lopp, med en del väldigt speciella egenheter. Är man i god form är det definitivt en persbana – platt, bra väderförhållanden och få kurvor…
Jag skulle rekommendera dig som blir sugen på att springa Marrakech Marathon, att göra det tillsammans med Spring – det blir definitivt roligare och enklare – på köpet får du en veckas fokuserad träning med engagerade ledare och (faktiskt) minnen för livet…
Läs mer på springmarrakech.se

Det kommer ett inlägg till om själva träningsresan, och alla dess ingående aktiviteter… Må gott!

  1. Björn Eklund

    ”Dåliga kolvringar” 😂😉😉
    Tack för en bra skriven rapport!

Lämna ett svar till Björn Eklund Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: